Det finns tester som är ok, tex tester för att mäta "psykiska" egenskaper som stresstålighet etc.

Jag tror ni pratar förbi varandra. Det som järnvägens tester syftar till är just det du nämner ovan och inget annat.

Hmm, jag undrar jag. Äldre tester (>2000) var inriktade på simultankapacitet, koncentrationsförmåga, kunna prioritera arbetsuppgifter, stresstålighet, minneskapacitet, språkförståelse och liknande.

De som gått testet nyligen berättar om ytterligare en dags psykologintervjuer med rätt komplicerade diskussioner, dock för mig obekant om vad. Ingen verkar heller riktigt förstå vad det gick ut på... Mitt omedelbara intryck är att erikp:s kritik kanske hittar sitt mål ändå?

Ta t ex kritiken mot KY-elever på sista tiden, de är ju i princip icke önskvärda på många håll idag. Å ena sidan finns det brister i utbildningen (se Järnvägsstyrelsens rapport) men kritiken jag har hört verkar också kopplad till andra egenskaper man allmänt tycker sig se hos KY-gänget. Nu är inte järnvägen den mest toleranta och upplyftande miljön precis, men vad är det som gör att man hos urvalskonsulterna nu vaskar fram folk som inte alltid smälter in? Det kan ju inte gärna ha med simultankapacitet och dylikt att göra?

Eller är det bara så enkelt som den framväxande generationskrocken mellan den äldre majoritet som gjort lumpen och den yngre majoritet som inte gjort det, och därmed inte "pottränats" i vissa auktorativa ledningsmetoder och -avarter som vi i sammanhanget äldre tar för givet och vet hur man hanterar och till nöds kringgår utan att sticka ut "i onödan"? Vissa järnvägsföretag har ju på vissa tjänsteställen en personalomsättning som torde vara närmare eller rentav över 100% under ett år, där folk en masse tröttnar och slutar redan efter 3-6 månader.