Jo, man [i]ska[/i] stirra sig blind på trafik och att fordon ska rulla! Stillastående museer är döda museer och föreningar som ställer in sina fordon i en hall och sedan ägnar sig åt att penselrenovera och putsa lite på nämnda fordon och i övrigt ha filmkvällar och småmys är så gott som dömda att dö sotdöden. Precis på samma sätt som museiföreningar som inte utvecklas går samma väg. För det bevarande som du beskriver bygger på en otroligt viktig sak, nämligen nyrekrytering. Om jag brinner för östgötskt smalspår så är knappast insidan av en hall något som lockar mig att aktivera mig och lägga ner en massa tid på... vadå? Loken och vagnarna står ju bara där! Vad mer kan man göra? Jag har upplevt olika föreningars uppgång och -jag höll på att skriva fall men jag nöjer mig med nedgång. Det finns en viktig dynamik som är väldigt enkel: Föreningar som det ser ut att gå bra för lockar nya aktiva medan föreningar som bara förvaltar men inte förnyar sig inte gör det. Punkt. Detta oavsett om det är ölordnar i Lund, museibanor på Gotland eller judoklubbar i Sandviken. Förvaltning = lika med tråkigt och folk går till grannföreningen som har snygga nytryckta T-shirts och mycket folk på internfesterna. Visst, man kan säga att huvudsaken är att samlingen bevaras, men det lär förr eller senare komma att ske hos olika 891-banor landet runt. Alla JMF:s fordon skingrade, vad är värdet i det? Bevarande?

I mitt koncept med flytt ingår att hallen i Valla ska med. Var den ska stå är en annan femma men det ska redan från begynnelsen vara klart att allt ska stå inomhus. Finns pengarna kan man ta med stationen också och placera i Fågelsta. WFJ måste lösa sina problem med uppställning likaså men formen för detta kan diskuteras. Det kostar, jag vet. Men med rätt kanaler, rätt paketering, rätt strategi, vad säger att det är helt omöjligt? För klart är att det enligt min mening är en stor skillnad huruvida man i Vadstena har "ångloket och vagnarna" eller "de ÖSTGÖTSKA ångloken och vagnarna". Min bärande tes är att detta måste paketeras snyggt och framstå som något nytt, spännande, en förbättring av en befintlig verksamhet och att man GER Vadstena något (mot vissa motprestationer som även Motala och Linköping är med i). Tjata om lokalt, lokalt, lokalt och att ta fram de särskiljande detaljerna; de klassiska östgötska elektriska påstigningsmärkena, bettåg med NN-vagnar med betlämmar o s v. Allt som ger den extra unika dimensionen är en klar marknadsföringsfördel och något som stärker besöksmålet. För den äldre vadstenabon är sånt som väcker minnen något som kan göra att man tar steget och blir medlem och kanske t o m aktiv. För den yngre generationen som inte minns kan verksamheten bli attraktiv ändå. Skara och TJF har lyckats värva unga aktiva. Kom inte dragande med att folk vill det och det och att ungar bara spelar dataspel, verkar en verksamhet som en museibana kul, attraktiv etc så kommer folk ändå! Jag har hört massor med tugg i en annan förening om varför folk inte går med och aktiverar sig. Alla dessa personer som sade detta hade fel. Fullständigt uppåt väggarna fel! Grejen var bara att de själva inte förstod att de måste satsa framåt för att folk skulle vilja offra tid, pengar och annat för att stå och resa vagnhallsplåtar i ösregn. Man kan se till sig själv: Vill jag vara med i en förening som förefaller döende och genomlida arbetslördagar med Nisse som bara gnäller om vilket drag det var på 70-talet och möjligen Kalle om hans fru inte ska åka och köpa växter för då måste han bära... Inte jag! Knappast någon annan heller...

Det här med tillstånd är inte heller något bra skäl till att ställa in grejor i en hall. I år och förra året erhöll ett antal föreningar landet runt nya trafiktillstånd, däribland GHJ och WFJ som båda fick sina tillstånd.. Det var mycket jobb men grejen är att föreningar hjälper varandra. Så vari ligger det omöjliga? Snarare verkar du rada upp problem och hur misslyckade de där i Vadstena är. Det tycker inte jag! Jag har flera gånger sedan 1998 trott att de skulle kast in hansken men de har krigat vidare. Sånt förtjänar respekt och snarare stöd. De har i alla fall gjort något för att bryta sin trista situation...

Så, det billiga museet är ingen ideal lösning. Fråga KUJmf. När ingen längre kommer på fotokvällarna, vad händer då? När förvaltarna av museisamlingen bara består av folk som egentligen gillar gamla hus och som måste sitta bland gamla tåg och ta in en tjuga av någon som råkar passera förbi, var finns värdet då? Om man jämför med perspektivet att i alla fall ha chansen att en gång få se NÖJ 18 med ett koppel NÖJ och MÖJ-vagnar på kroken kämpa i backen upp mot Qvissbergs Allé? Vem föredrar filmkvällen? Någon..?