Vore det hädiskt att anta, att flygvapnet haft bättre resurser än järnvägen att utveckla dylika urvalsmetoder..? (Åter till "är testen relevanta" )

Dock intressant och värdefullt vetande att felfrekvensen har uppmätts sjunka med ökande erfarenhet.

Det vore ballt med mer spårbarhet bakåt, dvs om man begår ett specifikt idiotfel på sitt X:te tjänsteår, vad "borde" man ha hittat vid urvalstestet för att sålla bort individen?

Ett djungelordspråk är att ungefär ett halvår efter att man börjat jobba självständigt i järnvägstrafikmiljö så gör man sin första stjärnsmäll, t ex kör på en spårspärr eller något annat som visar att man slappnat av i uppmärksamhet och invaggats i trygghet men brister i ryggmärgsfunktioner och lider av ett ännu outvecklat erfarenhetsbaserat omdöme, s k sunt förnuft. Det stämmer väldigt väl in på en överväldigande majoritet, enligt min erfarenhet. Ett fåtal individer drar heller inte "lärdom" av upplevelsen utan fortskrider som olycksfåglar trots att inga direkta säkerhetsattitydproblem kan spåras.

Kan man hitta dem som inte drabbas genom något annat test? Ovan gäller ju redan utvalt folk. Var det inte just det här de testades för? (..."är testen relevanta" )

Ligger detta också till grund för dagens "broilerförares" skiftande uppskattning? Värvar man från bakre leden får man ju folk som redan gjort sina mörka 6-månaderserfarenheter och kommit igenom den skärselden. Den som inte "lär sig" den hårda vägen blir aldrig aktuell för "högre tjänst".
Är detta ett systemfel i kompetensutvecklingstrappan idag?