Jönköping - Tenhult - Forserum är en lång sträcka med kraftigt motlut. Det tycks ha funnits en del specialbestämmelser med tanke på risken att fordon oavsiktligt kunde rulla nedför backen:

I en instruktion för Jönköpings säkerhetsanläggning, daterad 1915, anges att svängbron i Jönköping normalt skulle förbli i läge för järnvägen tills ett tåg i riktning mot Nässjö kommit in till Tenhult. Hade sista vagnen bemannad skruvbroms eller genomgående broms, kunde man emellertid öppna bron så snart tåget passerat.

I ett beslut från SJ andra distrikt, daterat den 29 mars 1930, diarienummer 581/20, finns föreskrifter om obevakad körning. På den aktuella banan kunde samtliga mellanstationer lämnas obevakade. Dock föreskrevs "att å tåg, som i riktning mot Nässjö framföres över stationerna Tenhult och Forserum, då desamma äro obevakade, och vilkas skyddspårsväxlar därvid ligga i omlagt läge, skall finnas en sist i tåget gående med verksam broms försedd vagn". Jag tolkar detta som att de två stationerna hade skyddsväxlar som normalt lades till ett skyddspår efter att tåg från Jönköping kommit in. Detta var skyddsväxelns normalläge. Var stationen obevakad måste växeln förstås ligga för genomgående huvudspåret. Man fick då se till att sista vagnen var bromsförsedd och lossgångna vagnar därmed inte så lätt kunde rulla ner mot Jönköping. Jag tror inte att skyddsväxlarna primärt motiverades av svängbron (den hade nog egen skyddsväxel) utan mera av lutningen.

Är skyddsväxlar med sådan funktion kända från fler platser?

Det var ett spännande inlägg! Svängbron i Jö hade skyddsväxlar, åtm 1929 på en bangårdsritning jag har, och dessutom ett rejält långt spår från Nässjöhållet. Att Tenhult och Forserum skulle haft skyddsväxlar från huvudspår tvivlar jag starkt på, eftersom jag aldrig sett några på ritning, och det finns ej heller någon banvall/utrymme för detta där de möjligen skulle legat. Däremot fanns växlar från sidotågväg som skulle kunnat fungera som detta. Körde man obev körning via sidotågvägen månne´?

Mvh Henrik R