... något liknande fanns länge i Storbritannien, främst därför att man fram till för ca 30 år sedan hade många godståg utan genomgående broms. Och man kunde inte lita på att konduktören som ibland dåsade vid bromsvagnens kamin (eller spelade kort med passåkande järnvägare)var observant på färdriktningen. Med s k catch points vid kraftiga lutningar kunde lossgångna tågdelar fångas upp och ledas ut på ett sandspår. På dubbelspår var det förstås fjäderväxlar, men på enkelspår måste skyddsväxlarna manövreras från ställverk. Det var en hel del urspåringar vid dessa skyddsväxlar, så många togs bort redan innan de traditionella godstågen försvunnit. Istället infördes regler om att efterföljande tåg inte fick släppas iväg förrän ett handbromsat godståg nått backkrönet.