DAGRUMSMILJÖ FRÅN FÖRR(GÅR) (Järnvägspersonal)

av Roger Lundberg @, OFWJ Wärkstad, Monday, January 28, 2008, 10:08 (5925 dagar sedan)

DAGRUMSPROLETÄRERNA
På en söndrig gammal slaf i det rökiga dagrummet låg jourhavande föraren och försökte sova i rök och damm.
Han hade dragit upp den otympliga sovvagnsfilten över det skäggstubbiga ansiktet och låg vänd mot väggen för att få någorlunda ro.
Ett gäng gubbar sutto kring det enda bordet och spelade ’skitgubbe’. Det var förare och eldare som var klara med dagens värv, men som inte hade särskilt bråttom hem till frugan, utan kunde ta sig en liten stund med kamraterna.
Det var en samling lokmän av den gamla trogna sorten, som hade fått sina kunskaper genom slit och släp dagarna igenom allt sedan den där dagen då de hade tagit anställning vid Järnvägen.
Där fanns också några snabbutbildade "Broilerförare" som tacksamt sög i sej vad den äldre generationen hade att lära ut. Då spelomgången led mot sitt slut så började de en efter en ta till orda;

KOMPUNDAR´N
’BULLRET’ en av de äldsta "Broilerförarna" var som så många andra gånger, först ut med att börja prata;
’Jag minns en gång för 25 år sedan då vi gick med en 72-axlars extrasnälla från Gävle till Stockholm. Vi gick som första maskin i koppling med en B-maskin från Göteborg å en udda H-maskin från OKB. Våran maskin var en 4-cylindrig kompundare.Vi var fyra man på durken.
Du Rune som körde, Karl-Erik som övervaka oss öfvriga tvenne eldaraspiranter.
Varje gång som vi startade, så försvann hela fyr´n opp i skorste´n å vattne´ mä.
När Du Rune koppla om från fyrling te kompund då vi kommit upp i 35, så vart det lugnare i fyr´n.
Kommer Du ihåg, Rune!! I höjd mä Uppsala så lossna kilen till skruven så hon brakade fram mä full fyllning innan du hann stänga regulatorn.
Sen så fick vi yngre krypa på alla fyra över durken för att leta efter kilen. Eldarkamrat Sandberg hitta´den ganska snart, å så kunde Du hämta hem på maskin igen, å allt blev som vanligt.
I höjd mä Hagalund så tog ju fotogenen slut i buffertlyktorna. Kamrat Sandberg gick ut via gångborden å ställde två signallampor vid buffertlyktorna, så att vi kunde visa vitt sken framåt ändå...

LUBBARNA
Rune, som var ’byäldsten’ i dagrumsgänget, tog till orda, och de betydligt yngre kollegorna spetsade sina ’rökskärmar’;
-"Det är nog sant som det är sagt om den resan, hohoho, men jag har en betydligt äldre historia"
-’Sveriges största tankloktyp SJ N2 (fd UGJ) kallades för LUBBARNA och de var omtalade bland oss förare för sin stora dragvillighet.’
Marinus van der Lubbe, blev en omtalad person genom att han 1933 brände ned riksdagshuset i Berlin. Han fick namnge en loktyp åtminstone bland Gävleförarna på 1940-talet..
Rune fortsatte;
’Vid ett tillfälle ca 1948 så ankom ett tungt godståg till Gävle för lokbyte. Dragkraften bestod av dubbla B-lok bemannade med gammalt SJ-folk som hade kämpat hårt med sitt tåg.
Jag och en kollega hade fått ut en ’LUBBE’, N2 1520 för dagens tur, och vi var bägge från fd UGJ. Då SJ personalen såg vad vi kom med för lok, så hånlog de rått åt oss, i tron att vi aldrig skulle kunna flytta deras tunga tåg med vår maskin..
Hånleendet avbröts dock, då N2an var förspänd, och vi utan några som helst problem lubbade iväg med deras ’tunga’ godståg..
Tilläggas bör, att vi hade både fullt med kol såväl som fyllda vattentankar och toppad sandbehållare, för att få maximal adhesion. Annars kunde det hända att ’LUBBARNA’ kunde vara lite halfotade efterhand som förråden sinade.’


SIGNALKUNNIG?
Nu öppnade Sundbybergarn munnen; -’Har ni hört historien om den nya avgångssignalen?’
Näe, kved kortgänget förväntansfullt.
Sundbybergarn fortsatte; -’Lokalgodståget höll som bäst på att växla på den lilla stationen.
Det hade varit stillestånd ett slag, och eldaren spanade längs vagnssättet efter någon ny växlingssignal från växlarens rovoljepalt. Avgång!! ropade eldaren till sin förare, varpå föraren drog på och tåget började accelerera ut från stationen.
-"De vadå märkvärdigt!" Sade eldaren efter ett tag till sin förare. Nu har dom börjat visa avgång med vitt sken i stället för grönt....

Ja, så där höll de på, ömsom kortspel, ömsom sorglustiga historier, eller så tog man sig en lur, där i det lugnaste hörnet på hela lokstationen..

Någonstans i ett svunnet Sverige..;-) ;-)


Hela tråden: