hej bästa järnvägsvänner på vårt järnvägshistoriska forum,hoppas allt står väl till i högsommarvärmen.
Finns det någonstans uppgifter var under 1950-talet beredskapsångloken uppställdes samt hur man resonerade vilka av loken skulle stå där och där samt om det fanns handläggare på dåvarande Statens Järnvägar som hade detta på heltid att "pussla"i hop det hela?
Mycken tack för någon som kan reda ut detta och jag hoppas fler är intresserade i detta ämne.
Med Vänlig Hälsning
CarlHenry Fahlgren Falun.

Hej Calle!

Dina frågor går att besvara antingen väldigt allmänt eller mkt omfattande.
Jag och andra personer har i många olika trådar berört dina frågor helt eller delvis.
Under 50 talet (fram till 1963) låg beredskapsloken under Försvarsbyråns ansvar.

Det finns omfattande dokumentation i form av skrivelser om både vart enskilda lok skulle placeras / flyttas om (vid t.ex byte mellan maskinsektioner). Det finns även omfattande dokumentation om förslag / begärande av offerter för att bygga lokhus / inventeringar av möjliga lokaler för att ställa in beredskapslok.
T.ex var det först i slutet av 1950 talet som bristen på uppställningsplatser tycktes vara avhjälpt. Dessförinnan finkammades alla alternativ t.ex levererade lokhus, lokstallsplatser som var möjliga att använda / återskapa spår / upplagsplatser / specialbyggnader som kunde spårläggas och t.o.m lokaler ägda av privata industrier. Allt detta har avhandlats i tidigare trådar i detta forum. Trafikdistrikten hade även ett ansvar och det förekom många kontakter mellan distrikt och försvarsbyrån. Särskilt att ombesörja uppställning och genomföra inspektioner.

Beredskapsrevisioner (konserveringar) samt provkörningar av beredskapslok var alltid beordrade. oftast genomfördes beredskapsrevisionerna vid dom huvudverkstäder som fanns kvar. Enskilda ånglok hade alltid en tillhörighet till en specifik Maskinsektion. Det förekom större omflyttningar som beordrades. t.ex L lokens förflyttning från norra Sverige till södra. Under 1950 talet tillfördes många nya beredskapslok som blivit övertaliga som driftånglok eller där panntiden gått ut. Samtidigt kunde mindre användbara lok / loktyper fasas ut. T.ex lok med ringa dragkraft.
OBS! att ovanstående avser situationen på 1950 talet. På 60 talet var förutsättningarna annorlunda.

Försvarsbyrån hade även många andra frågor än beredskapsloken att ansvara för.