Hur var det egentligen på smalspårssidan? Hur "officiella" var dom beredskapslok man ställde undan på 891-banorna t ex? Eller var det bara egna påhitt av vissa trafikdistrikt? Jag tänker t ex på S2p och S9p-lok som nu finns på AGJ (från Berga respektive Eksjö). Och Gp-lok väl. Var det helt enkelt en "naturlig förlängning" på den snöröjningsberedskap en del (då främst rälsbuss)banor fick när loktågen började försvinna vid slutet av 50-talet? Och inget som hade med Försvarsbyrån att göra m a o. Därför blev inga av dom heller ordentligt konserverade med inplastning och torrluftsaggregat t ex. Den täknicken* kanske ö h t inte ens börjat genomföras innan de få smalspårsberedskapsloken slopats eller sålts till museiföreningar? Vilken status dessa än hade...

/ L G

*= Avsiktligt felstavat för att systemet skulle acceptera detta inlägg!! Skriver jag n*ke eller tekn*ken verkar det funka nu i varje fall. Detta är väl då resultatet av nån spamskyddsfunktion (sportskor med nämnda -eller snarare ej nämnbara- namn har ju figurerat som sådant på detta forum). Resultat: Var uppmärksam på hur du i fortsättningen skriver om teknik -och hur du böjer ordet. Nåt som kan bli svårt på just vårt forum. Digital teknik är i varje fall fantastisk! :-P

Även dessa frågor har avhandlats tidigare. Jag skulle vilja säga att förhållandena med smalspårsångloken är [b]delvis[/b] klarlagda. Dom 891 lok som konserverades fanns kvar i rullarna som driftlok även om dom i praktiken stått avställa eller konserverade under lång tid. Se listor från Str 77 /420.

Jag har aldrig sett något dokument som tyder på att Försvarsbyrån bekostat dom konserveringar som gjordes av 891 lok. Ej heller beordringar till uppställningsplatser. Däremot har man yttrat sig i form av lämpligheten att slopa / skrota enskilda smalspårsånglok eller smalspåriga ånglokstyper. Även haft synpunkter på att behålla smalspårsånglok som en slags driftsreserv.

En hypotes är att smalspårsångloken aldrig någonsin formellt var Fsbr eller försvarssektionen (efter 1963) ansvar vare sig ekonomiskt eller administrativt. Däremot hade ett mindre antal smalspårsånglok en viss betydelse som en mer strategisk driftsreserv som distrikten ansvarade för. Distrikten hade även kontakter med dåvarande Ma kring sina behov av dragkraft och / eller vilka lok / loktyper som kunde slopas för skrotning.

Frågan är också om dom lok som fick rostskyddsbehandling (fullständig eller förenklad?)a la beredskapslok och ställdes in i t.ex Skara lokstall verkligen erhöll en fullständig beredskapsrevison? Likaså om dom var utrustades med gel påsar som byttes ut med jämna mellanrum? Att rostskyddsbehandla loken och använda gel påsar i sig var ingen komplicerad sak för en driftverkstad / lokstation.
Det avgörande var vem som stod som beställare / beslutsfattare vid olika åtgärder. jag tror det var distrikten och inte Försvarsbyrån.