Som bekant kunde de tidiga svenska semaforerna visa tre signaler:

allt väl - vingen lodrät/vitt sken
försiktighet - vingen i 45 grader nedåt/grönt sken
stopp - vingen vågrät/rött sken

Nu funderar jag över ett par saker:

1) Var signalerna engelsk- eller tysk-inspirerade?

När tyskarna började använda semaforer för att signalera till tågen (de äldsta semaforerna användes till att signalera mellan stationerna, vilket ersattes av elektrisk telegraf när denna slog igenom) så tycks de redan från början nöjt sig med två signalbilder: vingen 45 grader UPPÅT eller vingen vågrät.

Det talar för att svenskarna var engelskinspirerade.

Å andra sidan brukar T-semaforen inte nämnas i engelska signalbeskrivningar, även om semafortypen i alla fall i någon utsträckning använts även där.

I Tyskland verkar T-semaforerna varit betydligt vanligare, vilket kanske antyder en viss tyskinspiration. (Och framåt 1890-talet är ju tyskinspirationen påtaglig.)

2) Och så var det det där med signalen "allt väl": när tusan användes den i Sverige?

I England användes ju semaforerna i stor utsträckning som blocksignaler, och ursprungligen på ett sätt som mig veterligt aldrig förekommit i Sverige: att signalen står i "allt väl" utom då ett tåg just passerat då signalen ställs i stopp en viss tid och sedan ändras till varsamhet ytterligare en viss tid (systemet infördes innan den elektriska telegrafen var uppfunnen).

Om man spekulerar i att SJ övertog det engelska systemet rakt av, följde blocksignalbilden "allt väl" med av bara farten, trots att det så vitt jag vet inte fanns några blocksignaler på den här tiden.

Så jag har börjat undra om signalen fanns med i svenskt reglemente som en förberedelse för den dag blocksignaler skulle bli behövliga. Eller så kan de som Ulf Pålsson föreslog förra gången jag ventilerade frågan använts vid vissa vägkorningar som en tidig v-signal (intressant nog i så fall med samma nattsignaler som dagens v-signaler) Länk till inlägget.

Engelsmännen fick anledning att omvärdera signalgivningen efter olyckan i Abbots Ripton 21 januari 1876 när ett antal blocksignaler visade vitt sken trots att signalerna ställts i stopp, eftersom mekanismen kärvade på grund av ett kraftigt snöoväder. Signalerna ifråga kunde bara visa lodrät vinge/vitt sken respektive vågrät vinge/rött sken. Olycksnatten tycks vingen/arna varit i mellanläge alltså snett nedåt varvid inget färgat glas täckte semaforlyktan.

En följd av olyckan var att signalen "allt väl" togs bort och (egentligen betydligt viktigare): semaforerna konstruerades om.

Det låter som en tanke att signalen försvann även i Sverige år 1877.

För övrigt kan det noteras att signalen vitt sken tillsammans med vinge snett uppåt användes vid de Bayerska statsbanorna vid blockstationstelegrafen åtm fram till 1893. Av en signaltablå publicerad i Signale teil 1 (Stefan Carstens/MIBA) att döma var dessa semaforer T-semaforer (till skillnad från andra huvudsignaler som tycks ha varit ensidiga, och där skenet var grönt då vingen stod snett uppåt).

Så nu undrar jag om det finns någon som kan sprida lite ljus över mina funderingar.

SI