WFJ ska ha all heder åt vad de gör (dom också). Och att de aldrig har gett upp. Inte minst med tanke på hur ’psykologiskt jobbigt’ det måste vara med att återta det man en gång hade (även om det liksom aldrig var ’full stambanestandard’ till Fågelsta). Detta till skillnad från GHJ som upplever euforisk ny- och utbyggnadskänsla varje dag nästan. Förvisso tack vare hårt arbete, men ändå...

Nu gäller det att WFJ forsätter med det man håller på med och inte ’pustar ut’ efter denna sträcka. Men har man fått ihop ett bra gäng med bra maskiner borde det vara fullt möjligt att komma ’ut ur stan’ snart. Sedan är det förvisso resten kvar, och vägskydden på sträckan man då klarat av spåret till. Men framgång föder framgång, som en legendarisk SRJmf-ordförande en gång sade.

/ L G :-)