Dessvärre inget svar på frågorna, däremot en bild från 1978:

Vevarna var då exakt samma som på Lars Olof Lidmos bilder tio år senare. En intressant sak var att det fanns kopplingsvevar, något som hörde ihop med den tredje vingen som fram till början av 1970-talet fanns på två av infartssignalerna. För att slippa ändra förreglingen hade man låtit dessa vevar vara kvar. Och fortfarande hette t ex infartssignalen i riktning från Hultsfred "B 1/2/3"; en tvåvingad signal borde normalt ha beteckningen "B 1/2". Som synes fanns det ingen spårplansskiss på ställverket, vilket annars var ganska vanligt. Hade detta funnits hade jag nog fotat av spårplanen. Och jag har dessvärre heller inte hittat någon signalteknisk ritning över bangården.

En möjlighet att hitta uppgifter om ombyggnader mm kan vara att leta i SJ-arkivet i Riksarkivet; Bantekniska byrån - signalavdelningen eller Elektrotekniska byrån - signalavdelningen. Eller i distriktets arkiv. Dock är det stor risk att handlingar om förhållandevis små ombyggnader inte har sparats, framför allt inte sådant som skett efter omkring 1960.

Alla växelvevar har ett minus läge att ställa "visaren" på, jag saknar växlarnas plus läge. Dessa är inte markerade på dom emaljerade skyltana, vad är anledningen bakom det?

Plusläget är normalläget, och man anser väl inte att det läget behöver utmärkas särskilt.

SJ signalteknisk handbok 1968 om mekaniska ställverk

SJ banlära 1916 om mekaniska signalsäkerhetsanläggningar

Till sist en bild på ett av de tåg vars framfart 1978 tryggades av den mekaniska signalsäkerhetsanläggningen vid Bjärka Säby (bilden dock tagen vid Sturefors)