Tråden kring WFJ låstes helt riktigt, tycker jag. Inte bara för att jag sagt mitt, utan för att det lätt kan bli ’tjötigt’ när man låser sig på en enskild förening -eller person för den delen. Då är det bättre att fokusera på det viktiga och övergripande: Fenomen. I detta fall hur den ideellt styrda gammeltågsbranschen fungerar. Eller inte fungerar. Och varför. Och hur det kan förutses. Om det ens låter sig göras....

Sker verksamheten på andra villkor, t ex (mer) kommersiella, kommer saken i ett lite annat läge. Då får (den i sammanhanget ofta rätt tråkiga) logiken helt annat utrymme, och det blir mer förutsägbart. Det kan då gälla såna verksamheter som Inlandsbanan, DVVJ och ’High Chapparall’-tåget. Framförallt vad gäller de sistnämnda kan jag tänka mig att man skulle kunna resonera nånting som ’...vad krångligt och dyrt det är att köra gamla ånglok och underhålla spår; vi satsar på diligenser dragna av nytillverkade koreanska hästrobotar i stället’. Eller nåt sånt. Logiskt tänk, och utan känslor.

Inom de ideella museiföreningarna är det annorlunda: ’..Knallebygdens tågförening vill köpa ångloket KDJ 2 av oss för tre miljoner; man har en realistisk och finansierad upprustningsplan och vi har varken tid, ork eller pengar att ens få det orenoverade loket under tak, men det räddades ju av föreningsgrundarna Olle och Pelle i Vislanda 1969, så ALDRIG I LIVET!’. Hjärtat alltså.

Det gör alltså att det blir otroligt svårt att bedöma vad som kommer att ske var (men däremot kanske vad som borde). Analyser och hypoteser om hur kokainsituationen och de militära hoten mot Sverige blir om ett decennium är faktiskt lättare att göra. Därmed inte sagt att det alltid blir rätt. Framförallt med facit i hand, liksom.

Men vem trodde på 90-talet att GHJ skulle ens komma förbi Eken, med tanke på alla tjuriga markägare och de fåtalet aktiva i föreningen varav några (?) inställde sig till tjänstgöringen med rollatorer!? Och ULJ på 80-talet; en tre mil lång gräsmatta där slipersbeståndet från SJ-tiden började ge upp vilket bl a orsakade skevningsfel som nästan fordrade sjösjukepiller för de som reste i (boggi)vagnar med mjukare fjädring. Trots att sth långa sträckor bara var 10 km/ h.

Vad som utmärker de framgångsrika föreningarna är att de är duktiga på omvärldshantering och omvärldskontakter. Detta skapar förståelse och sedan resurser. Har man inte det ena får man inte det andra. Både externt och internt då; t ex att fler aktiva hittar till de framgångsrika föreningarna vilket i sin tur skapar mer resurser och möjligheter. En uppåtgående spiral alltså. Innebär det då att dom mer framgångsrika föreningarna också tänker lite mer med hjärnan än med hjärtat? Tja, säkert... Men inte för mycket, hoppas jag. Humlan kan ju inte flyga om man talar om det för den.

/ L G ;-)