Det låter intressant, berätta mera!

Det är inte så mycket att berätta egentligen, men vi flyttade dit på våren 1950 när jag var fem år och hösten 1951 flyttade vi till Ockelbo. Vi bodde i en stuga som på den tiden låg lite utanför resten av byn. Det fanns ett grannhus där skogvaktaren bodde. Det bör vara det hus som nu ligger längst västerut på järnvägens norra sida. Vår stuga låg lite närmare byn, och sedan var det åkrar där det nu ligger villor. Vår stuga var mindre än det hus som nu syns på flygbilder, så den är väl riven. Ja, vår och vår, den var ju brukets förstås. Allting var brukets i Jädraås (förutom att det fanns ett Koop om jag minns rätt) och kung över alltihop var Tc Schmidt. Även om hans formella ställning var trafikchef för järnvägen, så var han chef över allt. Honom har jag inga minnen av men jag minns alltså hans bildressin och jag minns den som svart. Därför blev jag lite förvånad när jag såg en bild av den som vinröd här och tänkte att jag kanske mindes fel. Jag skrev en fråga om saken, men det kom inget svar då. Därför var det roligt att du kunde bekräfta att den var svart.

Persontrafiken var ju i stort sett nedlagd då. Det var bara ett tåg Linghed-Jädraås vardagar på morgonen och åter på kvällen. Jag har för mig att det inskränktes till ett tåg Jädraås-Lilla Björnmossen-Jädraås på eftermiddagen medan vi bodde där. Personvagnarna fanns dock kvar och stod uppställda i Jädraås. En gång tog fru Schmidt med oss barn in i vagnarna och visade oss dem och berättade om persontrafiken som hade varit.

Timmertågen var däremot många och ofta långa. Järnvägen gick intill vår tomt och där kunde man plocka kolstycken som hade ramlat av loken och som man tillsammans med tallkottar kunde använda när man t.ex. lekte affär. Timmertågen minns jag också från Ockelbo där vi bodde mellan vägen och DONJ norr om ån. Där hade ju banan en rejäl stigning, så där kunde man stå i fönstret och se när tågen med pålok kämpade sig uppför på väg mot Norrsundet. Och så en stund senare kom påloket tillbaka.