Hej!

Under min lokförarutbildning hade jag en handledare som med bestämdhet hävdade att enligt en äldre förordning skulle lokvisslor vara stämda i A. Vi reflekterade över om det fanns någon anledning därtill och ett syfte att hålla i sär ljudsignaler i olika sammanhang. Man skulle ju i teorin kunna tänka sig en ångbåt i Göta kanal i mitten av 1900-talet som vid bron i Töreboda "bromsar" och signalerar "Mina maskiner går full back" (...) omedelbart efter att sågverkets vissla signalerat "slut på rasten" (-) varpå tkl ställer den till stopp hållna infartssignalen till kör och tåget som INTE ALLS har blåst "Tåg kommer" och "Jag är beredd på hinder och spårändring" (-,...) efter ett tag rusar in genom växelkurvorna. Nu var det här som sagt en tankelek och jag vet inte om andra ljudalstrare i någon mån var styrda till givna toner. Men jag tror att vi diskuterat frågan tidigare i forumet.

Ub 163 hade kvar sin vissla ända in på 1980-talet minst och jag kunde aldrig låta bli att avge några "Tåg kommer" på väg ner till centralen eller ut till Lärje rbg där vi löste av på genomgående godståg VKB-BJ eller omvänt. Om skillnaden på ljud mellan ånga och luft beror på visslans utformning eller själva mediet kan man fundera över, men det motsäger absolut inte vad Sven skriver.

Bästa hälsningar!
Anders S