Normalt är motoränden A-ände på dieselfordon och transformatorns placering på elfordon, men det finns säkert undantag från detta också.

Det helt säkra svaret är väl att A-änden är den ände som är märkt med A. Sedan är det väl rätt att det vanligen är dieselmotorns resp. huvudtransformatorns placering som avgör vilken ände som märks med A.

Från början kunde framändeskärmarna flyttas och det finns gamla bilder av lok med skärmarna i B-änden. Med tiden blev skärmarna sittande i A-änden och hållarna i B-änden försvann. När man sedan införde påmålade markeringar i stället för lösa skärmar, så gjordes dessa i A-änden. Det är väl detta som har givit upphov till sammanblandningen av begreppen.

Det finns en bild av T11 med framändesmarkeringarna på den korta huven, så antingen satt de i B-änden eller så var det ett undantag från att motoränden var A-ände.

Vad gäller trådstartarens fråga om skillnad i utrustning i A- resp. B-hytt så vet jag inte om det finns några exempel från järnvägens dragfordon. Manövervagnar med förarplats bara i ena änden finns ju dock och då är det väl den som är A-ände. De äldsta tunnelvagnarna hade lika utrustning i båda hytterna, men när man byggde om för körning utan tågvakt, så gjordes det bara i A-hytten. Senare plockade man bort viss utrustning ur B-hytterna för att använda i nybyggda vagnar. Från C4 och framåt har bara A-änden förarhytt. I B-änden finns bara en rangerkontroller.

Eller ingenting, många vagnar fick aldrig rangerkontroller.

Observera att A-änden på C4 motsvarar elektriskt sett B-änden på C2. Så i A-änden på en C4 sitter motor 4 och när fram-backomkopplaren i starkströmsutrustningen ligger i "back" går vagnen med A-änden först.