Den transformatorplåt, som har används i transformatorn på äldre lok, till och med Rc2,3 och Rd, har en så avrundad magnetiseringskurva, att det knappast är risk för att den går skadligt i mättning vid 18 kV. Rc2-transformatorn användes ju även på ÖBB Rc-loken, och där utsattes den ju normalt för 18 kV med råge utan att ta skada.

Värre är det med transformatorerna på Rc4, Rc6, El16 och på X10 - 14. Den transformatorn är gjord med en högkvalitativ orienterad transformatorplåt. En plåt med ett helt skarp knä i magnetiseringskurvan. Över mättningspunkten uppträder transformatorn snarast som en primär kortslutning. Och vad värre är, dessa transformatorer är "optimerade". De beställdes för max 16.5 kV och är dimensionerade för 16.5 kV och inte en volt mera. Tills det är ordentligt uppmätt och dokumenterat vad som händer med dessa lok över 16.5 kV anser jag att det är dumdristigt att utsätta loken för högre spänning.

Beslutet att tillåta spänningar upp till 17.5 kV i Banverkets brev den 21 mars 2001, B01-659/42 grundar sig på rekommendationen i ett brev från Traintech TT 2001-0084 av 2001-02-22. Där står att Traintech har "studerat mättningskurvor från olika transformatorgenerationer" och därför drar slutsatsen "att nuvarande gräns 17,0 kV utan risk kan höjas till 17,5 kV." Troligen har Traintech bara tittat på mättningskurvor för Rc2-lok. Mättningskurvorna för Rc4 ff. ser helt annorlunda ut och tillåter ingen sådan slutsats. De visar entydigt att på 16.5 kV som max.spänning. Eller också har Traintech försökt en liten bluff för att få IORE-loken godkända.