Jag bara undrar varför byggdes loken på detta vis, med mitt hytt och sluttande huvar. D-burkar av olika slag har det inte och vad jag vet är Hg, Hc, Hd linjelok också. Men de ser mest ut som de är mer lämpade för växling. Även fast i en D-burk borde man ha bättre kolla om man håller på med växling. Den Hg, c, d maskin är ju lite lättare också, så den var väl lämpad för mindre banor och lättare tåg eftersom den är svagare också.

Rolf är inne på det, och tittar man på ellok och diesellok internationellt så är det påfallande ofta så att renodlade linjelok haft ändhytter (eller möjligtvis bara i ena änden) medan renodlade växellok nästan alltid haft centralhytt. Sedan har det ju funnits gott om lok avsedda för blandad tjänst, vilket i hög grad var fallet för alla olika varianter av H-loken.
Undantag finns, som t ex de schweiziska krokodilerna som var linjelok med centralhytt, men något förenklat har det ändå sett ut så som jag beskriver.

Hur menar du nu då? Det är väl faktiskt att hårdra det hela om man beskriver de schweiziska krokodilloken som att de har en vanlig centralhytt?! Nog finns det lite mer inredning (utrustning) i lokets mittdel och inte enbart en stor öppen yta mellan de båda körplatserna i krokodilen.

Det är alltså inte samma sak som i ett Ub-lok etc. där det ju närmast är att bara vända sig om för att kunna nå körkontrollerna för respektive körriktning. Kan man verkligen kalla krokodilernas mittdel för en normal centralhytt? Vad säger nomenklaturexpertisen här i forumet? ;-)

Jag har helt enkelt missförstått den saken vad gäller krokodiler, ber om ursäkt för den saken.