Det är helt riktigt som du skriver, att målet behöver inte vara meningen med resan så länge den ger någonting annat.

På söndagen på Ohsabanans dagar förra året så blev jag hastigt inslängd på en ångloksförartjänst på lok 4 Polacken. Krysset på detta lok hade jag inte haft så länge, så jag var rätt oerfaren.
När vi kommit ner till Bor för dagens sista tåg hem så ser jag en radda godsvagnar som ska med. Första tanken var, detta blir jobbigt.
I vilket fall så avgick tåget och det var torrt och fint på den blanka rälsen så allt förlöpte utan slirningar, men tungt gick det och upp mot Stensjön så är det ju i princip fem kilometer av konstant stigning, på vissa ställen upp mot 40 promille. Loket, eldaren och jag fick jobba hårt, men ljudet ur skorstenen var svårt att bräcka och folk i vagnarna såg ut att digga rätt friskt.
När vi kom ner till Ohs var vi alla rätt slut och eldaren hade lite brått hem så jag fick ta urslaggningen själv.
När jag sitter där i hytten och plockar slaggkakor så sticker en man in huvudet och säger med tysk eller dansk brytning:
"Innan trodde jag att 600 millmeterslok var leksaker, men nu vet jag bättre."
Detta gjorde att allt slit kändes meningsfullt för jag hade gett dom på tåget en upplevelse.

Tyvärr så är vi på Ohsabanan mycket dåliga på att tala om varför vi finns där vi är, kanske beror det på en allmän okunskap bland våra aktiva, det är svårt att svara på frågor man själv inte har svaret på. Men frågar nån så försöker man ju svara så gott det går. Kanske skulle man internutbilda även i banan och lokens historia.

Det är roligt att ni vid GHJ fortsätter med ert stopp vid Eken, detta gjorde att jag hade med mig något från er bana och nu så har man ju ytterligare anledningar att göra ett återbesök.