Gamla ringklockor vid vägövergångar (Signaler/säkerhet)

av Peter Estelius, Monday, June 29, 2015, 21:23 (3196 dagar sedan) @ Kjell Friberg

På ett sätt har du rätt och därmed poäng till dig. Det visar också på hur svårt det är att försöka beskriva olika hastigheter (i det här fallet) eller den frekvens med vilken en kläpp slår på en klangskål och det ljud som därav blir resultatet, och på ett sätt som är enkelt att förstå för envar oavsett ålder.

För visst är det så att en kyrkklocka nog egentligen inte ringer, den klämtar d v s den har ett lugnare tempo i sin ljudbild. Trots det säger vi att den klockan ringer, han som förr skötte den kallades ringare men lika ofta klockare. Vi säger också att det ringer till mässa med mera. Det ringer också i öronen när vi varit för nära klockan under dess arbetsperiod och vi inte haft öronproppar på.

Men då är frågan, när klämtar en klocka? Kan en klocka klämta överhuvud taget? Det finns ett talesätt som säger att "klockan klämtar för ..." skulle det inte var ringer där då? Inte lätt alls eftersom det förutom att vi har flera ord för ljuden också är beroende av i vilket/vilka sammanhang orden används och av vem.

Så hur slingrar jag mig ur det här då? Jo på följande sätt:

I just det här exemplet när jag försöker få klarhet i hur klockrackar'n låter så använder jag de här begreppen:

Ringa = ett ljud som har en hög frekvens av typen mekanisk väckarklocka.
Klämta = ett ljud som har en lägre frekvens än väckarklockan mest lik den äldre typen av tandhjulsdriven bomklocka, eller en ljudboj till havs som fås att låta genom havets rörelser.
Slå = något en väggklocka gör för att visa en tidsutdräkt (tidsperiod).

Så hoppas jag att vi kan enas om att ringa inte alltid är det bästa ordet för att definiera en ljudbild från en klockskålsanläggning, och därmed kan jag gå och få mig en klämtare :-P

Förlåt utvikningen, kunde bara inte låta bli ....

/Peter


Hela tråden: