Rätt och fel. I vår värld finns ett visst mått av idealitet som säger att komersiellt tänkande är lite fult. Samtidigt vet alla att vi behöver intäkter. Men är det enbart besökssiffrorna det är fel på? Lika viktiga är frågor om prisnivå, sortiment i butiken etc. Är vi bra på att dra in pengar på vad vi gör och tar vi verkligen betalt för alla kostnader som finns? En sak jag tror lätt glöms bort är att ta betalt för alla ideella kostnader i samband med trafikdagar. T.ex. för lokpersonalen som måste gå upp i ottan för att elda lok. Sen finns det naturligtvis en smärtgräns för vad folk är villiga att betala men jag tror vi är lite för kassa på att skapa intäkter på vad vi redan gör.

Sen är jag lite misstänksam mot sånt här att man ska skapa dragplåster. Visst kan det stämma men i viss mån tycker jag mig också se en brist på tro på det man gör. Jag hör ibland folk som säger att man måste anpasa sig till den "vanlige besökaren" vilket krasst innebär att man sänker den museala ribban. För man verkar tro att korrekthet är något jobbigt som folk inte orkar med. Men vad är det som säger att korrekt märkta vagnar skrämmer bort folk? Jag skulle snarare säga att indianöverfallen skulle riskera att göra det! För folk som trots allt kommer för att uppleva järnvägen utan att vara entusiaster (och de är rätt många ändå) vill nog inte ha illusionen bruten av en massa jippon. Min bergfasta övertygelse är att alla såna här publikdragande verksamheter inte får dra ner på den järnvägshistoriska korrektheten. Låter man detta ske slänger man ut ett helt dagis med badvattnet. Ska man göra något annorlunda måste det vara utöver den ordinarie verksamheten och klart skild från denna i stil med evenemang, julbordskörningar, Westerndagar etc.

Snarare skulle jag vilja se mer av järnvägshistorisk korrekthet överlag hos oss alla istället för den mista gemensamma nämnare vi alla förefaller att hemfalla åt ibland. För jag skule vilja säga att bra uppbyggda museer som verklgen är genomtänkta och uppbyggda på ett besökarvänligt sätt inte ska behöva tumma på verksamheten för att få folk att komma. Medeltidsmuseerna eller andra skaffar inte hoppborgar, minigolf etc utan vågar köra sitt race och klarar sig bra på det. Som sagt, jag köper inte resonemanget om att huvuddelen av våra besökare är obildade, ointresserade och bara vill ha något att förströ ungarna med under en eller ett par timmar. Även bland den "obildade massan" finns många som uppskattar att få lära sig saker och många ser direkt skillnaden på någon genuint eller turistjippo. De som åker till turistjippot väljer troligen stranden, sommarlandet eller ett outlet. Och dessa är det väl inte tanken att vi ska slåss med i intäkternas namn? För vad blir då kvar av det vi säger oss vilja bevara? Vad gäller bidrag tycker jag att dessa, i alla fall dem som kommer från t.ex. RAÄ ska kopplas direkt gentemot museala ambitioner hos föreningen som söker. Kvalitetsstämplar är inte fel.