Detta är lite intressant, för länge sedan (2005) skrev jag på något av forumen om Nohabs problem med Krauss-Helmholtzboggin och sedan (2008) visade BD ett brev i ärendet.
I brevet från 1895 så varnade Krauss, Nohab för patentintrång vad gäller Helmholtzboggin och fick därefter inte konstruera några lok med sådan.
Alla svenska lok med sådan boggi konstruerades sedan av Motala, men kunde sedan byggas även av andra. Nohab fick nöja sig med sin egen avart av samma boggi med vridcentrum bakom första koppelaxeln. Vilket inte var någon bra konstruktion och ledde till bl.a. urspårning på SWB.

Kan misstänka att Nohab på grund av detta även hamnade i onåd vad gäller Helmholtz slidstyrning. Om jag förstår det rätt så var det Motala (som alltså hade Krausslicens) som levererade de första loken av typerna L, M och N. Och därmed bör ha haft konstruktionsansvaret för dessa. Men som med boggin så levererade sedan andra verkstäder lok enligt Motalas konstruktion.

Att slidstyrningen benämndes Walschaert (eller Heusinger) berodde nog på att den betraktades som en udda variant av grundkonstruktionen. Loken byggdes aldrig om och det mest korrekta är att benämna slidstyrnignen med eget namn.
Som har diskuterats förut så är den korrekta svenska benämningen på grundkonstruktionen: Walschaert. Benämningen Heusinger är en ren tysk chauvinism.

Sedan dalade populäriteten snabbt för Helmholtzstyrningen när man fick fram verktygsmaskiner som kunde fräsa och slipa den kurvformade kulissen på Walschaertstyrnignen. Den var ju mer exakt.
Medan Helholtzboggin var en effektiv konstruktion som fortsatte att användas.

Dag B