Mycket trevlig film!

Men jag måste ställa mig frågande till en uppgift som speakerrösten meddelar mot slutet. Jag betvivlar inte att man av något skäl spärrade de tre högsta körlägena på de fyra D-lok som tillfördes Malmbanan omkring år 1930, men motiveringen att det skulle ha att göra med den lägre frekvensen hos kontaktledningsspänningen (15 Hz istället för 16 2/3 Hz) tycker jag låter märklig. Ännu märkligare är påståendet att detta skulle ge upphov till så mycket högre sekundärspänning från loktransformatorerna att det var just därför man införde begränsningen.

Med den reglerteknik (tämligen grovhuggna mekaniska varvtalsregulatorer med hydraulservo) som fanns i de svenska kraftverken på den tiden, var frekvensvariationerna i både Porjusnätet och Vattenfalls "Centralblock" som senare utvecklades till det svenska stamnätet, så stora att skillnaden mellan 15 Hz och 16 2/3 Hz mest bara var av akademiskt intresse.
Frekvenshållningen förbättrades i slutet av 30-talet då modernare mekaniska regulatorer med s k friktionsfri stålbandspendel infördes i en del av de största vattenkraftverken, och först omkring 1950 då elektroniska varvtalsregulatorer togs i bruk, blev frekvensen så stabil som vi är bortskämda med idag.

Kan det ha funnits någon annan anledning till att de högsta körlägena spärrades på D-loken? T ex större spänningsvariationer eller problem med övertoner och dålig kurvform hos kontaktledningsspänningen på Malmbanan?

Det var inte så att loken var konstruerade för lägre linjespänning?

Jag vill minnas att märkningen på trafon anger 14000v och malmbanan hade väl 16000v och övriga nätet var på 15000v från början.