Instämmer helt!

Sedan är det ju inget fel att fundera över dels målet (förhoppningtsvis står föreningens syfte klart och tydligt i stadgarna och är mer unikt än "köra med gamla tåg) men också hur man kan förmedla det.

Om man nu har en rent historisk "affärsidé" kan man ju dels fundera över hur man kan bringa den närmre besökarna, till exempel levande rollspel som det kanske har varit. Lasta in och ur historiska väskor, fisk (urk vilken lukt efter en säsong) och jag vet inte vad som annars fanns "levande" på stationerna och som var vanligt. En ko i en Gpfinka (dock nog ogörligt med dagens regler för att skydda den stackars kon) etc, godsvagnar lastade med historiskt korrekt last på vart och vartannat stickspår (och inga invuxna vrak utan något som kan röra på sig, gärna också nån som lastar när tåget passerar). Nur är jag för ung för att ha bra exempel - men alltså samma idé som tågrånet men "levande" men med något som är rimligt. AGJ har väl t.ex. gjort allt möjligt sånt?

Det andra är att bringa den historiska tekniken närmre besökarna på ett "upplevelsebetonat" sätt. Jag tänker på teknoramor & science-centers som alla tekniska museer av rang har i en ahskild del. Hur funkar en ångmaskin från 1907, en rälsbuss från 1956, vad har håller hjulen i spåret, varför viftar stinsen med spaden. Spånar man vidare på det temat finns det säkert utmärkta möjligheter att på ett engagerande sätt låta barn och vuxna "leka" sig fram till förståelsen vilket både borde kunna dra folk och uppfylla syftet. Men givetvis smäller man inte upp detta mitt på plattformen i Ankarsrum och sabbar hela den historiska miljön utan någonstans där det ter sig lämpligt.

Kruxet med dessa båda idéer är att vi som tycker att det är kul att leka med tåg i fullskala kanske inte är rätt personer till att antingen genomföra det eller hitta någon som genomför det.

Men för ca 10 år sedan höll jag på med levande rollspel, jag vet inte hur poppis sånt är nuförtiden, men om man intresserar sådana för en intrig i en 1950-talsmiljö där järnvägen råkar finnas som företeelse i spelet är det mycket möjligt att även utomstående besökare skulle kunna tänkas ha en behållning av det. I allafall har nog de lajv jag varit på varit "sevärda" för någon "observatör", problemet bara att vi inte skulle velat ha sådana där för att det förstör stämmningen.

Jag är ju ingen heller som åker på museibanor, jag vill uppleva "äkta". Och när jag åkt på småbanor t.ex. i Ukraina slås jag alltid av hur otroligt "äkta" det är och att det nog måste ha varit så i sverige på 1950-talet. Hästskjutsen som hämtar vid stationen, tåget som stannar för getterna i spåret, resenärer med levande kycklingar supandes ur fickpluntan så fulla att de knappt kan stå, bangubbarna som åker i finkan och hoppar av på vägen, mjölsäckarna, potatissäckarna mm i finkan och framförallt - inget som stör illusionen, frånsett 5 dumma turister.

Här är en länk till en bild från museitågskörningar i ukraina som en bekant var med på. Att hästen var där var bara en slum, men miljön är otroligt äkta, även om ångan har varit historia i över 30 år.
Ånga i ukraina (bild)
Hela inlägget Allt är museitåg.

Kan sånt locka? Är sånt rimligt att göra?