Jag har en känsla av att en dieselmotor som från början är byggd för t ex järnvägs- eller landsvägsdrift, ofta sköter sig utmärkt även i alla möjliga andra tillämpningar (marina sammanhang, elverksdrift, entreprenadmaskiner osv).

Men det ställs naturligtvis olika krav på motorerna i olika sammanhang, och jag har en känsla av att då man har misslyckats med att använda en dieselmotor någonstans så har det berott på att man inte har satt sig in tillräckligt noga i hur "driftprofilen" ser ut innan man har valt motor. Eller kanske inte lämnat tillräckliga upplysningar till motorkonstruktören/tillverkaren.

I marina sammanhang, åtminstone då det rör sig om större motorer, har man problem med rörelser i skrovet t ex vid svår sjögång, det har hänt att det har medfört ramlagerhaverier eller t o m sprickor i motorblocket om det är tillverkat av gjutjärn.

Motorer som ständigt går med konstant varvtal kan få märkliga problem med t ex brända ventiler eller ojämnt slitna kolvringar som aldrig inträffar under varierad drift.

Kylsystem, vevhusventilation mm kan behöva anpassas beroende på om det är frågan om långa sammanhängande körpass eller många kallstarter och korta körcykler. Man måste också ta hänsyn till om man kan lita till fartvindskylning av själva motorkroppen, avgasgrenrör mm eller om all värme måste ledas bort på kontrollerat sätt.

Ibland måste smörjsystemet anpassas för att klara drift i stark lutning (t ex fartyg med slagsida), i andra sammanhang behövs inte det utan man lägger istället värde på att ha ett så lite skrymmande oljetråg som möjligt.

Osv osv.