Svenska diesellok (Järnväg allmänt)

av Olof W, Sunday, October 11, 2015, 10:49 (3092 dagar sedan) @ Jakob E

Frågan som ställs är alltså varför NOHAB med dess kombinerade lok- och dieselkunnande samt deras långa serier av lok från 1950- till 1970-tal inte använde egna motorer. Är skillnaden mellan en marin- eller stationär generatordiesel såpass stor att det inte vore naturligt för NOHAB att utveckla en egen för exempelvis Mx, Di3 och T43 (med varianter och efterföljare) och på så sätt etablera sig som en starkare tillverkare av moderna lok ?

Intressant fråga. EMD 567 diesel hade om jag inte missminner mig sina rötter och en hel del gemensam utveckling med dieselmotorer till amerikanska ubåtar.

Just ubåtar och lok har en hel del gemensamma krav. Motorn skall vara smal och ha hög effekt i förhållande till vikt och volym. I ubåtar finns också kravet att motorn skall kunna startas och stannas snabbt och ge full effekt omedelbart efter start. Liknande krav finns i torpedbåtar och British Rail använde med viss framgång torpedsbåtsmotorer typ Deltic-Napier i lok. (Jag skriver viss framgång eftersom dessa motorer krävde en hel del underhåll.)

Jag tror att den största anledningen är tidsfaktorn, när Nohab tog fram My hade EMD utvecklat och förfinat sin lösning i 15 - 20 år. Det var för alla bättre att licensproducera något som redan var klart.

Sedan undrar jag om Nohabs motorer hade tillräcklig effekt. Brevet som BD lade upp tyder på att de inte hade det men någon med insikt i Nohabs motorproduktion får gärna svara. Man kan jämföra med Frisch i Danmark som sedan 30-talet gjort många motorer till fartyg, lok och motorvagnar. De var dock för svaga för My och liknande. Det blev i ställe marinmotor tillverkaren Burmeister och Wein som fick i uppdrag att utveckla de "Danske My". Något man säker hade klarat av om man haft samma budget och tid på sig som EMD men det hade man inte.

/Olof


Hela tråden: