Det skulle ju vara intressant att förstå vad dessa "stora brister" var av för någon art...

Utan att veta så gissar jag att det fanns ett värmeproblem i kraftöverföringen, växellådstypen klarar inte mycket stryk i den vägen. Sedan är det alltid hål i huvet med kardandrift i lokboggier, medbringarna i knutarna måste ovillkorligen linjera i minst en ledd men i en lokboggi är alla riktningar rörliga (x, y, z).

Bakaxeln på en bil kan röra sig upp och ned men den kan inte vrida sig axiellt, det innebär att utgående axel från växellåda och ingående axel i bakaxeln alltid är parallella även om avståndet mellan de parallella linjerna kan öka och minska med fjädringsvägen.

I en lokboggi är motsvarande medbringare nästan aldrig parallella eftersom lokboggin kan vrida sig horisontellt, något en bils bakaxel aldrig gör. När de inte är parallella leder det till ett fenomen där kardanaxeln roterar med olika hastigheter i olika faser under ett helt varv. Det sliter hårt på knutarna och samma ojämna rotationshastighet fortplantas till antingen motorn eller till hjulen, med samma skadliga ryckbelastning som följd.

https://www.youtube.com/watch?v=Qf88nPtm2h4

Alla kardandrivna boggilok är därför misslyckade/felkonstruerade ända in i våra dagar (t ex de MaK-lok som Banverket köpte in på 90-talet). Kardandrivna ramverkslok som t ex V5 fungerar dock upp till 1500hp som lär vara gränsen för vad en kardan kan överföra och samtidigt ha någon slags livslängd.