Nja! Det är väl inte helt rätt, för det var först i november 45 som bensinen släpptes fri.
Då det är sommar - gröna träd - håller jag, med en dåres envishet före, att bilden är från sommaren 1946.
Det var inte så lätt att bara byta. De flesta , jag vill nog säga alla -
motorer var man tvungen modifiera. T.ex. öka kompressionen. Vid gengas (generatorsgas) hade man måst minska densamma.
Det finns ett bra exempel i SEJIF meddelanden, om hur man på VGJ måst dels svarva ur kolvarna, illustrerat med ritning, dels lägga in en extra topplockspackning bestående av ett , några mm tjockt mässingsbleck för att minska densamma, när man 1940 måste anpassa motorvagnarna till gengas. Även tändningen hade man måst åtgärda.
Beträffande vagnarna var det så att TGDG förfogade över ett stort antal moderna,högklassiga stålvagnar, som gick i dagtågen 1 och 2. och i andra också, som 37,38,41 ,42 107, 108 G -Fd som exempel. Det framgår av normalplanen för vagnsammansättningen för några år på 40 talet.
När SJ tog över förflyttades dessa helt fräck till andra linjer, som Cst - M och Cst - Gbg. och GDG nätet började trafikeras av gamla plåt och trävagnar, som nog hade gjort sig bäst på Stockholms Central och linjerna där omkring.
:-( Sune