1. Boken skulle vara läsvärd av den breda allmänheten och inte bara en ren faktabok.

2. Inga större tabeller, förteckningar, listor över fordonen skulle medtagas, sådana tillhör de specialintresserade.

(---)

4. Antalet sidor skulle hållas inom ett rimligt antal pga tryckkostnaderna.

Generell synpunkt: Ja, det där med Den Breda Allmänheten har ju satt en trend i bokutgivningen på senare år. Där resultatet ofta blir en bok som inte passar [b]någon[/b]. "Paradexemplen" är väl kanske SJK´s båda "elböcker"; f f a den första om ellok, vilka blev rejäla praktverk i stort format, men utan fordonslistor och där lokens operativa verksamhet och historia ofta enbart sammanfattades med [i]"..på 1950-talet flyttades loken till södra Sverige där de användes i godståg i ytterligare några år innan de slopades och skrotades"[/i]. Detta efter l-å-n-g-a redogörelser om hur loktypen togs fram och konstruerades. Och då med utförliga tekniska beskrivningar. Då blir det lätt så att boken [b]varken[/b] intresserar Farbror Nisse som jobbade på SJ i sin ungdom eller Den Fokuserade SJK-medlemmen, typ.

Dessutom kan man notera hur väl punkterna 2 och 4 stämmer överens, egentligen: Listor [b]minskar[/b] ju antalet sidor. Då behöver man inte ta till emellanåt skriftliga halvmesyrer när man ska beskriva t ex de enskilda fordonens öden. Om man nu vill det ö h t av hänsyn till de "allmänintresserade" (eller "specialointresserade" )?

/ L G ;-)

Numera kan man ju ha hybrider. Som en kompletterande Dvd med hur mycket listor och förteckningar som helst för den som vill gräva ner sig i detaljer, alternativt kan det publiceras på en webbsida.
Och den fysiska boken verkar fortfarande vara attraktiv, jag som bokför mina järnvägsböcker i ett Excelregister att för 2015 var det ett rekord i utgivna volymer i ämne järnväg i Sverige.