I Åshusby mellan Stockholm och Uppsala fanns länge en spåransluten grusgrop. Enligt SJK-boken Järnvägsdata skall anslutningsväxeln ha legat vid km 32,7 - cirka en kilometer norr om Roserbergs station. Järnvägsdata uppger att grusgropsväxeln existerade mellan 1966 (skall väl vara 1866) och 1950. Fram till 1921 kallades grusgropen Krogsta.

På 1930-talet skall spårarrangemanget ha sett ut så här:

[Bangårdsskiss i SJK arkiv]

Grusgropen har tidigare behandlats i Postvagnen och Järnvägshistoriskt forum. Det framgår av inläggen där att grusgropen inte bara fungerade som grustäkt utan även som s k upplagsplats för eldriften, alltså en plats där man under krigstid kunde klara elmatningen genom att ställa upp omformaraggregat mm lite mer skyddat och undangömt än i de vanliga omformarstationerna. Ritning från SJ elektrotekniska byrå [Sveriges Järnvägsmuseum].

Det nämns i de gamla trådarna att man ännu i början av 1970-talet kunde se stora delar av den gamla banvallen. I går tog jag en promenad i området för att se om några rester fanns kvar 45 år senare.

Först ställde jag mig vid Krogsta, ungefär en halv kilometer öster om linjen Roserberg - Märsta, och riktade blicken mot sydväst

Jag var nu vid den röda markeringen för punkt 1 inritad på Ebr-ritningen nedan:

grusgropsväxeln i huvudspåret låg ungefär vid den vägövergång som finns längst till höger på min bild, och hade jag varit på plats för 50 - 60 år sedan hade grusgropsspårets kurva upp mot stambanan varit det dominerande inslaget i min bild. Men nu har alltså hela området upplåtits till odling, och inget syntes av banvallen.

Sedan begav jag mig till den rödmarkerade punkten 2. Där korsade grusgropsspåret vägen mot Åshusby. Parallellt med spåret gick matarledningen från upplagsplatsen till järnvägslinjen. Den ledningen är förstås borta sedan länge; redan i mitten på 1940-talet hade man ordnat en ny och mera skyddad upplagsplats i ett bergrum vid Antuna. SJ tycks då redan ha slutat ta grus vid Åshusby, och helt övergått till att använda grusgropen vid Rotebro. Och möjligen var grusgropsväxeln i stambanans spår borttagen redan då, men i tjänstetidtabellen fanns den kvar till 1950.

Vad som skulle kunna vara en bit av banvallen finns kvar alldeles invid vägen vid punkt 2:

Vid punkt 3 böjer vägen numera av i en lite nordligare sträckning för att kunna passera över motorvägen och Arlandabanan

Den bank som syns på bilden nedan är troligen gamla vägsträckningen, möjligen också en del av grusgropsspårets banvall:

Arlandabanan sedd från punkt 3:

Vid röda punkten 4 alldeles öster om Arlandabanan ser det ut så här i f d grusgropsområdet:

Bilden ovan visar området nedanför gropens norra rasbrant, röda punkten 5 på den övre förstorade delen av Ebr-ritningen. Att döma av ritningen är det ungefär här man har haft sitt skjul för omformarvagnar mm (ritningen i större format). Strömbrytarvagnen med linjebrytare för 16 kV och 10 kV hjälpkraft stod tydligen utanför skjulet.

Kramporna kanske använts för stag till SJ eller kraftleverantörens stolpar? Enligt en uppgift hade Vattenfall sedan tidigare en transformarstation i anslutning till grusgropsspåret, det var väl delvis därför SJ ordnade sin upplagsplats här

Grusgropsområdet ingår numera i det naturreservat som även omfattar området sjön Fysingen. Kanske har man även efter att SJ slutade ta grus i Åshusby haft grustäkt med uttransport per lastbil - det finns en endast delvis övervuxen väg med vägräcken av någorlunda modern typ