Lokalt gods hörde hemma på järnvägen. På 60 och 70-talen var jag ofta på stationen i Billeberga och alla persontåg som stannade där kunde ta gods: X9, X7, loktåg med resgodsvagn. Möjligheten utnyttjades friskt. Med en eller två man i tjänst hann man med att lasta i eller lasta ur några paket och utbyta några ord med ombordpersonalen innan det var tid att vinka av tåget. Och tidtabellen hölls. Så länge stationerna var bemannade var fraktgods och ilgods inget problem att ta hand om och bidrog till inkomsten.

Här kan du läsa mer om godshantering i persontågen på 60/70-talet i Billeberga: http://billebergastation.com/2012/02/27/ilgods/

Alla X7 jag sett med i kombination med släp har alltid varit med släpet i motsatta änden från godsavdelningen. Man ska också komma ihåg att övergången mellan en X7 och ett släp var öppen (övergångsbrygga och sidogrindar - ingen gummivulst eller bälg) och om jag minns rätt fanns det en skylt på insidan av dörren som påpekade att övergången inte var för resandes bruk. Har själv nyttjat den övergången bara en eller två gånger under resa med X7.

Jag åkte en gång Billeberga - Landskrona i godsavdelningen på en X7 när min moped skulle till service. Betalade en smärre summa för mopeden, fick hjälp att lasta in den och stannade sedan i godsavdelningen under resan för att se till att mopeden inte kom till skada eller skadade något annat.