Det kan omöjligt varit lysdiodsignaler 1975, då fanns bara röda, gröna och möjligen gula lysdioder och de vara för små och svaga för att kunna ses i solsken. 1984 när SJ slutade köra på Smalspåret fanns det starkare och billigare lysdioder men inte så att de vara användbara i ljussignaler.

Så fanns dessa tablåsignaler på SJ-tiden, måste de haft glödlampor.

Som icke-elexpert har jag förstås förväxlat begreppen. Jag har nu letat fram
dokumentet Walter sände mig, SJFT 544.1:4.1.2 av 1982-12-01 (Oh, dessa dokumentstyrningssystem!). Andra utgåvan. Rätt begrepp skall vara "Tablåsignal med FIBEROPTIK".

Ljuset togs från en halogenlampa för varje signalbild, gemensam för alla "punkterna" i symbolen. De "tändes" via fiberledare. Det fanns 5 x 7 punkter att konfigurera och plats för sex lampor.

Tablåsignalen kunde kopplas som:
1) Rangersignal (F, B etc)
2) A-signal och mötessignal (A, M, stopp)
3) Hastighetssignal (´Tablåsjua´)
4) Bromsprovningssignal (T, L, K)
5) Växeltavla (Hultsfred)

Så intressant! Den lösningen med en lampa och flera fiberledare var ju ett smart sett att garantera att signalen inte visa en felaktig signalbild om några lampor gick sönder. T ex om några lampor gick sönder i en rangersignal skulle ju "B" kunna bli "F" med förödande följder. Med den här lösningen kunde man ju garantera rätt signalbild eller ingen signalbild. Smart!