Önskar bara uttrycka sorg över att unika byggnader förintas, att MBV drabbas katastrofalt främst genom att i princip hela trafik tågsättet gick samma väg, att hela järnvägsmusei branchen gått miste om vagnar och små fordon som i vissa fall var de enda bevarade i sitt slag. Det har ingen betydelse att säga att det kunde varit värre.
Jag vill inte bidra till mer spekulationer och tyckanden om orsaker, försäkringar, vad MBV ska göra nu m.m. Jag skulle tro att det som MBV nu behöver är arbetsro att ta tag i många saker. Den största katastrofen blir om händelsen bidrar till att MBV försvagas och aktiva medlemmar ger upp. Paradoxalt kan katastrofala händelser bidra till ökat engagemang och andra möjligheter. Hoppas så blir fallet med MBV för att säkerställa det fina museum som finns i Karlsvikshyttan och på sikt möjliggöra trafik på lite längre avstånd.