Det som inte fick hända har hänt. Skelettet av min favorit, ambulansdressinen, sticker upp ur den rykande bråten. Den kan sannolikt inte återställas. Den är borta för evigt. Trist, mycket trist.

Vi känner starkt med Malmbanans Vänner och hoppas att man kan få ordning på verksamheten igen. Förhoppningsvis ger försäkringar en del pengar, men det räcker kanske inte så långt. När Malmbanans Vänner fått en överblick och kan beräkna det ekonomiska behovet tycker jag vi alla i branchen borde kunna hjälpa till på något sätt. Skulle inte alla järnvägföreningar kunna avstå från de årliga kulturpengarna vid nästa fördelning och låta Malmbanans Vänner disponera hela beloppet? Vi andra, som inte drabbats av eldsvåda, kan säkert klara oss ett år utan bidrag. Vad sägs?