Det som inte fick hända har hänt. Skelettet av min favorit, ambulansdressinen, sticker upp ur den rykande bråten. Den kan sannolikt inte återställas. Den är borta för evigt. Trist, mycket trist.

Vi känner starkt med Malmbanans Vänner och hoppas att man kan få ordning på verksamheten igen. Förhoppningsvis ger försäkringar en del pengar, men det räcker kanske inte så långt. När Malmbanans Vänner fått en överblick och kan beräkna det ekonomiska behovet tycker jag vi alla i branchen borde kunna hjälpa till på något sätt. Skulle inte alla järnvägföreningar kunna avstå från de årliga kulturpengarna vid nästa fördelning och låta Malmbanans Vänner disponera hela beloppet? Vi andra, som inte drabbats av eldsvåda, kan säkert klara oss ett år utan bidrag. Vad sägs?

Att det inte är så det fungerar? Nä jag vet inte, men det låter lite konstigt för dessa bidrag ska väl inte tas för givna, och den som får dem ska väl avända dem till det man har sökt för.

Men föreningar som har pengar "över" är säkerligen välkomna att ge ett bidrag, dock är väl den finaste hjälpen man kan ge snarare att ge ett handtag här eller var med att låna ut prylar, förmedla kontakter och i största allmänhet hjälpa till att dra lasset i den utsträckning detta låter sig göras...