Det som inte fick hända har hänt. Skelettet av min favorit, ambulansdressinen, sticker upp ur den rykande bråten. Den kan sannolikt inte återställas. Den är borta för evigt. Trist, mycket trist.

Vi känner starkt med Malmbanans Vänner och hoppas att man kan få ordning på verksamheten igen. Förhoppningsvis ger försäkringar en del pengar, men det räcker kanske inte så långt. När Malmbanans Vänner fått en överblick och kan beräkna det ekonomiska behovet tycker jag vi alla i branchen borde kunna hjälpa till på något sätt. Skulle inte alla järnvägföreningar kunna avstå från de årliga kulturpengarna vid nästa fördelning och låta Malmbanans Vänner disponera hela beloppet? Vi andra, som inte drabbats av eldsvåda, kan säkert klara oss ett år utan bidrag. Vad sägs?

Pengar är förstås ett stort steg i rätt riktning för att hjälpa MBV. Dock ska kommas ihåg att inga pengar i världen kan återge oss de förlorade fordonen. De är och förblir borta; några ersättningsfordon finns vad jag förstår inte heller att tillgå, inte ens för allt smör i Småland. Det går alltså inte att använda dessa pengar (försäkrings- och bidragsdito) för att bygga upp en ny samling av likvärdiga museifordon.

Men jag undrar över hur väldokumenterade alla dessa fordon som brunnit upp i katastrofen är? Finns det någon bra bilddokumentation och lämpliga måttritningar etc. bevarade? Vad jag är ute efter är alltså om det finns en realistisk möjlighet att återskapa replikfordon på samma sätt som vi har ångloket Förstlingen i en modern version, Förstlingen II? Det är inte samma sak som originalet säger då vän av ordning. Men jag tror att många gärna skulle se liknande repliker av de brunna fordonen på samma sätt som ånglokskopian Förstlingen II, som ju förtjänstfullt kördes av H.M.K. Carl XVI Gustaf den 5 juni 2006 i Nora.

Men det förutsätter naturligtvis att den av mig tidigare nämnda dokumenteringen faktiskt existerar. Men kan exempelvis japanerna bygga upp t.ex. det för dem nationellt mycket viktiga shintotemplet i Ise på nytt vart tjugonde år från grunden så borde faktiskt vi kunna klara oss med repliker i den svenska ferroviala museivärlden också.

Speciellt som komplettering av den omfattande bilddokumentering (fotografier, måttritningar med mera) och det stora textmaterial jag förutsätter att alla museiföreningar har?! Eller som - åtminstone nu efter brandkatastrofen i tyskmagasinen i Luleå - genast borde ställas samman och sedan förvaras i föreningarnas bankfack! 🚂🚃🚃🚃