Det höll man väl på med långt in på 70-talet fastän det inte var nödvändigt.

****
Det var visst nödvändigt.
Stigningen söderut, från Norrköping, är mycket hal, på höstarna, vid lövfällningen. Utan pålok, skulle många tåg få problem.
Vid ett tillfälle, långt senare, satt jag i Linköping, och väntade på södergående X2000, som jag skulle avlösa till Malmö. Det tåget tappade 19 minuter i den aktuella stigningen.

För cirkus nio år sedan var jag elev hos SJ i Linköping och råkade ut för precis detta i lövfällningstider med en X2. Vi fick ta oss tillbaka till godsbangården i Nr och "ta sats". Om jag någonsin tvekat om hur halt det kan bli vid lövfällningen blev jag definitivt motbevisad då. Ett pålok hade inte varit dumt...

Jag har sagt det tidgare, hur halt det faktiskt kan bli vet bara den som råkat ut för det.......

****
Du har helt rätt.
När jag körde X2 på linjen Jönköping-Nässjö, var det problem i stigningen upp mot Huskvarna. Banverket gjorde då prov, med en sorts "pasta", som lades på rälshuvudet. Den var fullt synlig, som något man sprutat ut ur en tub.
Som jag uppfattade det, var det effektivt mot halka. Hur gick det med dessa prov?

Tror att det påverkade spårledningarna negativt trots att det inte skulle det... Det var ett tillbud (kanske någonstans i Skåne) som inte blev värre pga en vaken tkl som såg tåget "försvinna" på sidan och lyckades reda ut situationen...

****
Mu väckte du minnet på mig. Det där känner jag igen. :-)