Min uppväxt präglades av konduktörskontakter från Landeryd. Farfar hämtade mig i Slu också var det tåg till Landeryd och lång väntan pga att farfar hade fribiljett på HNJ. Av farfar lärde jag mig torvmossarna runt Forsheda då han var ansvarig för transporterna till Lastbryggan i Fhe. Förr gick det en smalspårig järnväg fram till lastbryggan ca 6 km lång. Far min kände många inom HNJ likaså med min farbröder. Konduktörerna från Landeryd blev mina vänner.
Så blev man lite äldre och då var det rälsbussförarna som man tydde sig till.
Lindgren i Gislaved gillade inte när jag rälsbussinformation på den 1/2timma lång uppehållet i G. Det var en 2 axlad HC som drog ett stort släp mellan Limmared-Hestra-Gislaved-Reftele till Värnamo. Så blev farbror min rälsbussförare och hamnade i Varberg och då blev det närstudier av Varbergsbanan och på kvällen på FJ Ullared till metropolen Limmared. Så lärde man känna konduktörer och spesiellt Tågmästarna på HNJ med placering i Halmstad.
Jag är lite osäker på om det fanns tågmästare på VCJ.
Så godstågen som gick sakta med växling, möten och annat.
Hemstation fick tidigt godsbil som gick inom på sträckan Uh-Falköping så man skulle slippa stoppa. Ulricehamsbygden hade ingen tung industri utan det var bara textil med några få undantag då man måste sätta av vagnar med Zetor traktorer som kom på lastvagnar ochså bygdes kunskaperna på när man var nyfiken.
Så lärde man sig alla järnvägsstationer i det avlånga landet och Sveriges kommunikationer var en kär läsning. Att växa upp på en järnvägsstation var en bra grundskola för livet och att man lärde sig posthanteringen var en extra kunskap