Jodå, man stod på två "plattor" varav den ena var broms; släppte man upp den ena bromsade man. Man styrde genom att hålla i en utstående spak på sin högra sida; spaken gick att fälla rakt upp när den inte skulle användas. Körde gjorde man med ett litet körhandtag på sin vänstra sida; handtaget/spaken ifråga var borttagbar ungefär som fram-och-back på elektrolok, endast vid "nolläge" gick den att skjuta in eller dra ut. Men det var si och så med den saken: det var ju en järnklack som skulle ta emot och den blev med tiden tämligen sliten - så sliten, att vid ett tillfälle då jag på dvst. Boden (1962?) skulle provköra en sådan truck som genomgått batteribyte, den lilla spaken helt sonika lossnade helt och hållet under full fart framåt - och jag fick inte in den igen! Innan jag hann blinka brakade vi med full fart in i ett järnställ med hyllor för järnprofiler. Jag "före" och trucken "efter". Stället hade ett plåttak vars ena hörn hamnade någon centimeter från min hals. Verkstadsgubbarna hörde braket och kom ut: "vad gör du pojk?" Taket fick en törn och "staketet" på trucken fick riktas. Själv fick jag en smäll i nacken och hade litet värk ett par dagar. Det hade kunnat gå mycket värre. Det var bara någon centimeter från det.
Berra