Det var väl under Y6-8-periodens svanesång runt 1980 som kravet om att köra ifrån B-änden så långt som möjligt kom. I Linköping vändes Y8:orna i första hand eftersom tågen Linköping-Hultsfred/Västervik oftast bestod av en Y8 först och sedan en släpvagn och/eller en Y7/6 sist. Då blev det en bullerfri miljö på de flesta resor.
Det hade nog funnits krav tidigare men nekats av olika skäl, mest princpskäl, av olika maskiningenjörer eller lokstationschefer. Men med generationskiftet som började på slutet av 70-talet blev kravet för stort.
Den här tjurigheten ledde till att många motorvagnsförare hade nedsatt hörsel på höger öra när de gick i pension.