Den här bilden från Anten Gräfsnäs hemsida visar vad jag menar, bortsett från att jag önskar äldre bommar i form av trästam och inte dubbla bräder.

Innan plankbommarna började införas, var nog det vanligaste ett koniskt stålrör, snarare än "trästam" (även om massiv träbom möjligen kan ha förekommit tidigt).

Trädstammar (ibland ganska krokiga) förekom, oftast där varje fällbom manövrerades individuellt. De mekaniska anläggningarna (inklusive de med elektrisk drivanordning) hade oftast stålrör. Plankbommarna ersatte stålrören eftersom de var enklare att reparera, inte förstörde bomstativen om de kördes på, och inte gav lika stor risk för skador (t ex dödades en tågpassagerare i Skåne någon gång under 1950-talet när ett vägfordon körde på bomröret så att det trängde in i en järnvägsvagn)

En del stålrörsbommar har "brytpinne" inne vid stativet för att förhindra sönderbrytning av stativet vid påkörning av vägfordon. Röret är helt enkelt avkapat och en träplugg ca 80x400 mm är instoppat i de båda rördelarna. Exempel på detta kan tex beskådas vid Bärby V1 på ULJ.

/Per