Om man tittar på LEG:s underbara film om svenska ånglok under 1960-talet, del 2, så tror jag svaren blir rätt klara.

Filmen börjar med trafiken från Alvesta den tunga vårvintern 1966.

B-lok med A-tender sågs generellt med persontåg till Kalmar.
B-lok med C-tender sågs generellt med de något kortare persontågen till Karlskrona.

Var det inte också så att en viss lokindivid kunde få bytt tendertyp beroende på ändrad trafikuppgift med tiden?

Behovet av tendertyp har väl rimligen haft att göra med hur tunga tåg som skulle dras och/eller hur långa sträckor.

Och hur stora vändskivor som fanns på de tilltänkta ändstationerna ....