De långtgående resgodsvagnarna hade cykelkrokar i taket, däremot icke rälsbussarna, där fick man luta cyklarna mot ytterväggen och staga med en lastpall fylld med resväskor eller annat tungt.

Att skicka cyklar med järnvägen var en stor risk, de var ofta buckliga och trasiga vid framkomsten. I Falsterbo var Mårtensson mycket noga med hur vi stationskarlar(Sven och undertecknad) skulle lasta cyklarna, samma regel gällde hos Henry Nilsson och Göte Jönsson i Höllviken, som låg på vårt förmiddagsschema måndag onsdag och fredag.

Ståltråden i burken användes flitigt, vi fick inte limma resväskorna, undantag gamla redan limmade koffertar, penseln var ofta gammal och hård. Vågen var försedd med vikter som fick ställas in.

Under förmiddagarna kom hotellportiern från Falsterbohus med sin kärra full med resväskor som skulle polletteras och skickas med Pt 1054 mot Södervärn 12,15, sedan kom Svelastchaffisen Möller med fraktgodset från Malmö som skulle lastas in i magasinet, det var mycket att göra före middagsrasten 12,30-14.
Sommarjobbet jag beskriver är 1970-71.

Fortsättning om eftermiddagsturen följer.