Hej, men menar vi samma komponent.

Det finns ett motstånd på vilket det är monterat en bimetall-fjäder som löser ur huvudbrytareb om motståndet blir för varmt.
Det sitter ovanpå transformatorn.
Jag hade för mig att det var det som kallades överkopplingsmotsåndet.

Ja det är själva överkopplingsmotståndet som är inkopplat under kopplingsfasen på primärsidan för att ta ner spänningsskillnaden och motverka att någon betydande ström bryts inne i själva lindningskopplaren och om det blir för varmt så måste det kallna innan man kan slå till huvudbrytaren eller ev tömmer en kolsyresläckare på den.

Problemen jag pratar om är tidsfunktionen som slår ur huvudbrytaren om motståndet är inkopplat för länge t.e.x om lindningskopplaren fastnar i mellanläge eller går trögt och befinner sig för länge i kopplingsläge för att förhindra onödig uppvärmning av överkopplingsmotsåndet. Löser det ut så kan man i regel alltid slå till huvudbrytaren direkt och fortsätta köra. Kopplar man väldigt mycket upp och ner däremot så kan alltså själva motståndet bli för varmt och termosäkringen löser ut huvudbrytaren och kan inte slås in igen förrän överkopplingsmotståndet har svalnat så pass att termosäkringen tillåter tilslag igen.

Det är alltså två olika orsaker till samma resultat, alltså brytarfrånslag och ofta förväxlar man frånslagen vid nerkoppling med att motståndet blivit för varmt när det egentligen är skyddsfunktionen för att förhindra just det som orsakat frånslaget.

I regel är det tröghet och/eller dåliga hjälpkontakter som är orsaken.

Jag har kört en hel del uppsidesreglerade lok även i Norge med samma teknik såsom Ma, E11, E13 och El14 varav den sistnämnde har luftdriven spänningsregulator istället för eldriven. Sista halvåret har jag också kört en hel del Ma för CFL Cargo här i Sverige.

Gemensamt för alla dessa lok är ungefär samma problem och utrustningen måste underhållas.