Hur många personvagnar kunde de andra motorvagnarna dra? Gick det att multipelköra motorvagnarna?

Dom enda elmotorvagnar som gått att multipelkoppla var Xoa4p, men det gick inte så bra då den halvautomatiska uppkopplingen byggde på ett stegringsrelä som var svårt att ställa in så exakt att två motorvagnar kopplade upp samtidigt. I stället blev det så att den ena motorvagnen kopplade upp ett körläge varvid ett litet ryck uppstod i tåget, lagom kraftigt för att relät i den andra vagnen skulle koppla upp ett körläge, ett nytt ryck varvid den första motorvagnen kopplade upp med ett litet ryck osv, osv.
Försöken pågick inte så länge vad jag vet, sedan hängde multipelkabeln mest i B-ändesvestibulen och gjorde ingen nytta, tills den togs bort helt på 60/70-talen.

/Christer

Enligt vad jag läst någonstans så förekom det två multade rävar som "godstågslok" även efter att man gett upp tanken på att köra en räv i vardera änden på persontågen. Jag har därför uppfattat att koppelfjädring mellan flera vagnar gjorde att det blev för mycket "sjögång" i tåget när främre och bakre "räven" kopplade upp i otakt, men att att med de två rävarna intill varandra blev någorlunda acceptabelt. Att köra de två rävarna intill varandra i persontåg var däremot inte meningsfullt.

Jag har lite svårt att tro att det var det fysiska rycket i tåget som fick stegingsreläet att sluta och koppla vidare. Jag misstänker snarare att det man fick bakmatning från hjälpkontakterna på kontaktorerna i den ena räven ut på multipeln som fick den andra att koppla osv. (Utan att ha schemat framför mig när jag skriver det.) Liknande problem är kända från lindningskopplarlok som Ma och Rhätische Bahns Ge 4/4 I, idag lätt att lösa med ett gäng simpla dioder i manöverkretsarna men inte lika enkelt på 40-talet.

Det är också tänkbart att den ena vagnen han inte bara ta ett steg utan dubbelsteg innan den andra tog första steget och att man då sträckte upp all kopplen och sedan av det fick sjögång, särskilt om den andra steget i kapp och om. D v s att bakmatningen var lokal i resp vagn utan att multipelledningarna var inblandade. Det problemet led tunnelvagnarna särskilt C4 av, det var nästan hopplöst att trimma hjälpkontakterna så exakt att de inte dubbelstegade någonstans i uppkopplingen. De var dock så finstegade och koppelfjädringen så hårt att det gick att leva med.