Ångfinkpannan var med säkerhet en rund,stående panna med skorstensrör i mitten. Ovanför finns en "lanternin" av plåt som kan tas loss för att lyfta in och ur pannan. I vagnläran från 1912 finns en bild av en SJ-finka på sidan 223. Denna har en Cochranpanna där skorstenen ansluter på sidan mot gaveldörren. VGJ-finkan bör ha haft en panna med korstuber i eldstaden, med vertikala tuber eller Field-tuber. Exempel finns i litteratur om sjöångpannor t ex Bergströms "Fartygsmaskiner".