Vi fortsätter med lådan närmast i bild, ovanför tågvägshävstängerna.

Vi ser sju par av tryckknappar, märkta Ua1-Nt, Ua2-Nt, Ua3-Nt, Fa1a2a3-Nt, Fa1/I-Nt, Ub-Nt, Uc-Nt. Till höger utanför bild finns tryckknappsparet Fbc-Nt. Fx-knapparna är blå, övriga är svarta.

Ovanför paren Ux-Nt finns det en vit och en röd indikeringslampa, varav den ena lyser. De visar huruvida ställverksvakten har medgivande att ställa in en viss tågväg. Röd lampa = inget medgivande, vit lampa = tågklareraren har lämnat medgivande. Ux-knappen används för att lämna tillbaka medgivandet till tågklareraren (jag kan inte komma på vad ’U’ kan tänkas stå för). ’Nt’ står sannolikt för nödtangent. Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin har använt den Nt-knapp som hör ihop med resp. Ux-knapp. Kanske behöver den bara användas om medgivandeapparaterna krånglar. Som synes på bilden är alla dessa Nt-knappar plomberade; det antyder att de sällan används (till skillnad från de Nt-knappar som hör ihop med Fx-knapparna).

Fx-knappen används för att elektriskt låsa tågvägen. Den tillhörande Nt-knappen används för att ’bryta tågvägen’, som vi sa, alltså för att nödfallsutlösa tågvägslåsningen. Det är meningen att Nt-knapparna ska vara plomberade, men under 1970-talet finns det inte någon fungerande rutin för att sköta detta.

(I ställverkets andra ände finns en motsvarande låda ovanför tågvägshandtagen där för bangårdens norra ände: Där finns följande tryckknappspar; reservation dock för minnesfel, särskilt beträffande ordningen: Ud1-Nt, Ud2-Nt, Fd-Nt, Uh-Nt, Ug-Nt, Fgh-Nt.)

Längst till höger utanför bilden, till höger om tryckknappsparet Fbc-Nt som inte heller syns, finns knappar för lokalfrigivning och återtagning av d:o för de två eldrivna.växlarna 3 och 5, de yttersta växlarna mot Stocksund.

Nere till vänster på lådans framsida, under tryckknappsparen Ua1-Nt och Ua2-Nt, finns fem tryckknappar och en vippströmställare. Dessa används inte under 1970-talet; jag tror (men minns inte säkert) att de har använts för att ställa huvudsignal M eller dvärgsignal L II till ’kör’ för växlingsrörelser från och till vagnhallen. En av knapparna är plomberad; den kan ha använts för nödfallsutlösning av en sådan väg.

Nere i stationshuset finns tågklarerarens medgivandeapparat, och den har vi tyvärr ingen bild på, men jag försöker minnas: En avlång låda på väggen, med fem stycken ställare, som påminner om gamla ställare för vägskyddsanläggningar, men som kan inta tre lägen: ett normalläge rakt ut, ett ändläge nedåt och ett ändläge uppåt. Varje ställare kan användas för två olika tågvägar: Det finns en ställare för tågvägarna A1 och A2, en för A3 (den ställaren använder alltså inte det andra ändläget), en ställare för B och C, en för G och H samt en för D1 och D2. För varje ändläge finns det en röd indikeringslampa. För att lämna medgivande för tågklareraren ställaren från normalläget till ena ändläget. Det surrar eller klickar till, och efter ett kort ögonblick tänds den röda lampan, vilket indikerar att Ösverket har fått medgivandet. Därefter måste tågklareraren föra tillbaka ställaren till normalläge (görs inte det, kan Ösverket inte lämna tillbaka medgivandet sedan tåget hade framgått). När medgivandet sedermera återlämnas från Ösverket, slocknar den röda lampan.

(fortsättning)
/up