Denna upplevelse har nog de flesta av oss ungar som växt upp på småstationer haft!
Jag fick ofta vara med på loken under växling på de stationer som min fader var Stf på. Längsta tiden på Grängesbergs Malmbangård där jag tillbringade all min fritid då skolan och läxorna var gjorda. Efter några år fick jag köra tillsammans med eldaren vissa enklare växeldrag medan lokföraren tog rast. Då lärde jag mig att ha en trasa eller trassel för att sköta vissa kranar och inte bränna mig. Att gå runt och smörja loket tyckte jag mycket om även där det var trångt. Naturligtvis hjälpte jag till vid kolning och vattentagning.

När N-loket ersattes av V-dieslarna 1960-62 så var jag också med på loken, men jag körde aldrig dessa. Det var för mycket trassel under dessa loks första år i tjänst här uppe i den tunga växlingen med ständiga rep. och personal från både DEUTCH och TGOJ Vst i Et och Kpg.

Min fader tyckte aldrig om detta, jag skulle inte ha några favörer som son till Stinsen, men jag uppskattades av all personal och fick göra diverse arbetsuppgifter, t.ex. signalrepeterare, vägvakt, vagnvägning, snöslottning av växlar, mm. Även bland vagnsynarna, syna malmvagnar, utgöra mindre reparationer som byta bromsblock, luftslangar, packningar tömma vagnarna på luft, mm.

Varje gång vi passerade med loket utanför vår bostad hukade jag under hyttens fönster så att min fader inte skulle se mig, vilket personalen hade lite roligt åt.

Tänk vad tiden går fort och hur mycket saker och ting förändrats! Bara minnen kvar att förmedla till dem som inte var med då det begav sig!