Så var vi där igen.
När vi växte upp, så fanns det inte betong. faktiskt! Många av oss 75 åringar lekte indianer och vita och många andra häftiga ting. Man kunde vara med i scouterna och då var det äventyr, hade Du haft sådana övningar idag så hade föräldrarna ringt polisen

men de samhällen som hade järnväg, där var det liv och rörelse. Ofta kom det tåg som hade ånglok som frustade och rök, post tidningar och i väntsalen stod folk och väntade på sina "lokala" . Å Du när "Snabben" kom, röd och häftiga Penta-Hezzelman motorer, bommarna fällda och farsan tog fram flaggkäppen(signalstaven) och vinkade avgångssignal också blåste det till

1956 så köpte jag racercykel av det årets 18 mila mästare Leif Josefsson från BCA.
Spännande å ligga cykla på grusvägar som kunde ha bra yta ca 10 dagar om året.
Tänk att kunna vissa järnvägssträckor, det är å veta på metern. Det lärde man sig av Rulle banvakt.
Sääf han kan fortfarande diskutera ÖCJ på metern, smalspåret från Norsholm/kimstad-Västervik-Jenny-Spångenäs på metern, Dä du!