En fundering: Börjar man närma sig den ultimata gränsen för "cirka 900 mm spårvidd och minsta tänkbara kurvradie i kombination"? Vid ev. sth 120, menar jag. Vad säger hrr fordonsdynamiker et consortes...??

Det är väl vanlig enkel dynamik. Då tågets tyngdpunkt torde befinna sig på samma höjd över rälsen oberoende av spårvidden och den resulterande kraften av vagnens tyngd och centrifugalkraft måste befinna sig innanför rälsen, borde tillåten hastighet vid en viss kurvradie förhålla sig som spårvidderna.

Som banan till stora delar går inom bebyggda områden borde knappast några större kurvrätningar vara möjliga. Men det stora hindret för att utnyttja en högre hastighet är nog ändå hållplatsavståndet. Det kommer inte att gå att komma upp i någon högre hastighet förrän det är dags att stanna igen. Om inte accelerationerna och inbromsningarna ska bli för våldsamma.

Korglutning är det nog ingen som ens reflekterar på här, eller hur?

Men korglutningen har inget med kurvgången att göra. Den handlar enbart om komfort.