- - - Där fanns - - - en semafor för Lartigues blocksystem:

Detta blocksystem, som fanns i bruk till för några decennier sedan, har blockapparaterna placerade på själva semaformasten. Som synes är det en T-semafor med vingar för båda körriktningarna. Detta ansågs helt acceptabelt även för dubbelspår. De små gula vingarna informerar stationspersonalen om blocksträckans status, de röda vingarna högst upp vänder sig till lokpersonalen.

Det kan kanske vara värt att påpeka att en sådan här T-semafor inte (som T-semaforer i Sverige) utgjorde infartssignalerna till stationen. Nej, semaforvingarna utgjorde (utfarts-)blocksignal för den följande blocksträckan i respektive riktning.

Det var -- som i Sverige -- vingen till vänster om masten som gällde, för Frankrike har i princip vänstertrafik på järnvägen (bortsett från i det till Tyska riket mellan 1871 och 1919 hörande Elsass/Alsace och Lothringen/Lorraine där det i princip är högertrafik).

Om en sådan signal(-vinge) visade stoppsignal (som på bilden) för ett ankommande tåg med uppehåll på stationen, fick tåget dra förbi i siktfart och stanna på normal stopplats, bortom semaforen. Genom sin placeringen var semaforen ju också i princip synlig bakifrån, så att föraren senare kunde iaktta körsignal för den fortsatta färden, även om tåget stod med sin framände bortom den. (Ett träd med skymmande grenar som på bilden skulle alltså inte accepteras på en "riktig" station.)

Körsignal visades med vingen ordentligt fälld nedåt, cirka 60 till 75 grader.

Nattsignalbilder:
-- "Sémaphore" ("Stopp, blocksignal" ): rött sken efter ca 1937, rött och grönt sken före ca 1937.
-- "Voie libre" ("Fritt spår, körsignal" ): grönt sken efter ca 1937, vitt sken före ca 1937.

Runt år 1937 genomfördes en stor reform med många ändrade signalbilder (både utseende på mekaniska signalbilder och nattsignalsken) till det som kallas code Verlant, efter den ledande signalingenjören Eugène Verlant.
/up